Att åka buss

Ordet buss kommer från latinets omnibus som som betyder "för alla". Det finns två huvudtyper av buss, landsvägsbuss och stadsbuss. En del språk har två helt olika ord för de olika busstyperna.

 Lagstiftningen skiljer sig beroende på vilken busstyp som avses. Bland annat så varierar vilotider och bälteskrav. I stadstrafik behövs inga bussbälten, men alla långdistansbussar utrustas numera med bussbälten som resenärerna också måste använda enligt lag.  

Enligt den svenska fordonsförordningen definieras buss som ”en bil som är inrättad huvudsakligen för personbefordran och är försedd med fler än åtta sittplatser utöver förarplatsen”.

I Sverige klassas minibussar med upp till nio sittplatser som personbilar och för en sådan räcker det med B-behörighet på körkortet. För att köra större bussar och bussar med släp krävs körkortsbehörighet D respektive DE.

En normalstor buss har 50 sittplatser samt plats för bagage. En dubbeldäckare har plats för cirka 70 sittande resenärer.

Vanliga bussbegrepp

Expressbuss

Buss i linjetrafik där linjen överskrider minst en länsgräns. Kallas ibland för långväga buss eller fjärrbuss.

 

Linjetrafik

Kollektivtrafik mellan olika platser som sker regelbundet, mot avgift för de resande.

 

Regionalbuss

Buss i linjetrafik som går mellan olika orter. Denna regionalbusstrafik är ofta länsöverskridande.